Det går emot höst och jag betraktar årets skörd.
Jag tar tacksamt emot det vackra jag får skörda och njuta utav. Nu när mörkret och kylan är här och jag får bli en flyttfågel, jag får resa till mina drömmars land och leva i min dröm.
Det är vackert när allting faller på plats,
för att ge utrymme åt nytt kaos.
Koas värt att leva i, vid foten av en vulkan som pyr och fräser, där finns korpens bo.
Korpen som flög söder ut och bytte hamn, och blev en fläckig delfin.
Som bytte luft mot hav, solida berg och urskog mot vulkaner och eld, bil mot båt, älgar mot kaskeloter
Asatro mot katolismen. Skoja ba!
Korpen som fann Njord ute till havs, och följde i Skades spår,
dock lever vi i vår egen saga, och skapar vår egen stig och vi avskyr måsen båda två,
och vår kärlek till havet dör aldrig
Året går mot sitt slut.
Alva är på intåg och vinterns vila.
Jag tittar tillbaka på detta drömska år och frågar mig själv: vad har detta år gett mig?
Familj, liv, kärlek, mod, respekt och en drömsk tillvaro. En ny tråd i väven.
Jag önskar inget mer.
Vi är alla en del av väven,
sammanlänkade, förenade...
Det mystiska mörkret drar fram över lägdor och städer,
välsignat mörker, välsignad magi
Den kraftfulla fullmånen som stod högt på himlen för några dagar sedan fick mig att gå extra djupt inom mig för att se vilka nya skatter som öppnats
Vilka nya mysterier jag ska få upptäcka i de dolda skuggorna
Jag känner elden dansa inom mig, en liten låga i mitt inre oändliga mörker
I höstens döende och återlivande magi finns de små svaren
Lyssna när naturen viskar, vänta inte till höststormen börjar skrika
Lyssna lyssna
Havet speglar mina mysterier, de syns knappt,
de är dolda, men den som vet var den ska kika ser dem
"mar está bom" som fan!!
Och så här kan en skörd se ut :D
