Alvablot - vi vandrar tillsammans genom Väven

Alvablot är här och jag skickar extra tankar till mina kära på andra sidan. Jag hedrar dem, och de hedrar mig. Vi vandrar tillsammans. Alvablot i stillhet, och i mörker i år. Inga ord. De finns inom mig. 

Över lava vandrar jag, ned till vågorna som möter mig ivrigt. Vinden ruskar om mig: vakna! Se med klarhet genom dimman! 
Det viskas, det surras. Jag lyssnar. Jag vill ned i det okända djupet.

Inspiration ur tomhet

Små saker inspirerar mig idag. Små ord eller gester spinner iväg min fantasi. Därför passar denna delfinbäbis så bra idag. En sån liten varelse i ett så stort hav.

Låt de små gesterna flöda genom allt idag. Se detaljer, känns alla känslor, inte bara de stora dominanta. Låt det flöda. Känn minsta vindpust, solstråle, se varje löv, droppe eller flinga som väljer att falla.

En nyfödd delfin bredvid sin mamma, och kanske är det en moster som följer efter

Reflektioner under ytan

Hösten är en bra tid för inre reflektioner. Att se vår inre spegelbild. Ett enkelt sätt är genom meditation gå in i oss själva och föreställa oss en omgivning (hus, skog, fält) som respresenterar hur vi ser oss själva i vardagen. Jag jobbar ofta med en äng och beroende på hur ängen ser ut för tillfället vet jag vilka känslor jag döljer, hur jag mår på utsidan genom att kika på insidan, hur jag ser mig själv.

Hur är omgivning? Grön och frodig? Regn eller sol? Blåser det? Blixtrar det?
Är gräset viltvuxet och hemskt, viltvuxet men vackert, eller kanske klippt snorkort och kanske bränner solen det? Om du går runt lite, är marken torr eller blir du blöt om fötterna? Finns det känslor som vill virvla fram? Översvämning? Hur känns det?
Studera dig själv en stund.

Vad säger omgivning till dig om dig?

Dagens musik

Öppna dina sinnen!

Ibland känns det andliga lite extra nära. När man kikar på delfiner och en magisk himmel ger oss detta spel med solen. Ser du delfinerna i havet på första bilden?
Vi bör alltid vara öppna för alla tecken och budskap andevärlden vill ge och visa oss.

Ytan bryts av medvetenhet

Ytan bryts ljudlösts av delfinen. Ett vackert leende sticker upp och jag hör dess medvetna andetag. Den blåser ut luften med största medvetenhet, som en yogi. Delfinen glider fram utan minsta ansträngning, och sjunker ned igen. Ned i djupet.

Jag sitter på kontoret, och tar ett djupt andetag. Jag känner luften fylla mina lungor. Hela.
Jag blir mer medveten om min kropp, min själ, min hjärna. För en ynka sekund kändes allt så lätt. Ett lugn sprider sig i alla leder. Med varje medvetet andetag blir jag mer och mer medveten om delfinens skönhet. Jag fyller min kropp med skönhet. Min älskling kommer in på kontoret och kramar om mig. Kanske märkte han något, kanske kände han av något?

Lev i medvetenhet.

Känslorna bubblar upp. Jag skulle vilja sitta här och gråta. Inte för att jag är ledsen utan för att min kropp känns så bra, känns så vacker innuti (och utanpå men nu är fokus inåt). Jag känner mig närvarande och i kontakt. Jag hör livet. Livet viskar i mina öron.

Sakta närmar sig Alvablot. Tiden då väggarna är som tunnast. Redan nu går jag in i denna alvatid. Jag ska redan börja lyssna mer medvetet på vad de har att säga. De viskar redan så jag bör lyssna. Det är en plikt att lyssna på de som är visa. Levande eller döda. 

Fokusera en stund på dig själv. Se dig själv i perfekt hälsa. För det gör jag just nu. 

Fullkomlig hälsa. 

Silverskönhet

Första oktober - färg!

Men det känns som första november. Det känns som om alvablotet ska ligga runt hörnet. Kanske är det magin som är i luften just nu. Höstmagi. Spänningar. Energier som snurrar. Spiraler av drömtid.
Och just nu är båtskådning min favorit aktivitet. Att se alla båtar komma in och gå är alltid ett nöje, men att de olika båtar och skepp, och de olika färger de har. Färg intresserar mig så klart. Jag håller just på att skapa ett litet album med båtfärger. Istället för höstlöv får jag kika på båtar. Det är en tid för skapande. Grytan rörs om.

Vakna hösthäxa!

Ta dig tid för ett kopp te