Jag läste på en annan blogg så vackert om en förening mellan kropp och ande idag. Kanske är just vad jag behöver just nu, efter allt som hänt. Nu går vi mot en kraftfull vår och jag behöver fortfarande läkning. Det känns fortfarande i kroppen. Kanske har jag inte sörjt färdigt. Det bubblar fortfarande inuti av känslor. Det är tufft att förlora någon, någon så liten och kär. Och det känns som om ingen här ser det. Mitt lilla ljus, min pärla kommer tillbaka en dag. Det vet jag.
Det finns inga Majbrasor här, ingen firar Valborg, sista april eller segerblot. Bara jag. Det känns lite ensamt. Ett litet ljus får räcka. Ett litet ljus. Alla ceremonier är helande, och en läkande process startas. En ny början. En seger över det som varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar