Ta ett djupt andetag

Ta ett djupt andetag och se till att tömma lugnorna helt för att ge plats åt ny luft och energi.

Späckhuggare

För två år sedan såg jag två späckhuggare, nu fick jag se två till. Vilken lycka! Det var fler familjemedlemmar runt omkring, men vi såg två av dem, en hona och en hane. Det är något speciellt när man får se den stora, svarta ryggfenan klyva ytan. Det pirrar till liksom. Det inger respekt, det påminner en om att se sig omkring... granska sin omgiving, och tänka efter. Helt plötsligt börjar man se nya sidor hos personer i omgivingen, bra och dåliga. Späckhuggaren ger en röntgen syn, lögner och falskhet kommer fram, men också vänskap, tillit och skönhet. Allt förstärks. Det är en fantastisk verkligenhet som öppnas upp, det är härligt att se igenom folk, och bli medveten. Detta gör späckhuggaren. De ljuger inte. De lever i en värld av kärlek, omtanke, empati. Vi borde det, men det gör vi inte. Svartsjuka och avundsjuka finns alltid där, och vissa gör vadsom helst för att, inte själva lyckas, men att se till att andra misslyckas eller får det sämre. Hur dessa människor fungerar har jag svårt att förstå. Jag följer späckhuggarens väg, det är inte alltid lätt i orättvisa tider, men det enda man kan göra är att försöka vara en späckhuggare. Kram!

Den mäktiga ryggfenan

Hanen

Hanen

Honan

Hanen och honan

Första dagen på havet 2016

Igår var min första dag på havet detta år. Och vilken dag det var. Jag hälsades både av vanligdelfin och flasknosdelfin (vår gamla vän Egípcio), men sedan även Mr. Liable, kaskelot hanen. Han var den sista valen jag såg 2015 och den första valen 2016. Vilken underbar vän som sa både trevlig resa och välkommen tillbaka. 

Soluppgång

Soluppgång

Vanligdelfin

Regnbågsblås från flasknosdelfin

Mr. Liable

Tor laddar mina batterier

Det åskar idag. Den energi som dundrar i luften, åh Tor laddar mina tömda batterier!
Igår hade vi en storm med vindstyrka på 33 m/s och vågor på 15 meter. En person dog, vågbrytaren krossades, vår båt föll och träd på gatorna, det var kaos ett tag. Men idag har det lugnat ned sig. Och det åskar. Det behövs. Jag ville bara gråta igår. Jag visste inte hur stora skadorna var. Jag visste ibland inte vart min man var. Nu åskar det. Lugnet har kommit. Och vår spindel klarade sig. Hon satt där hon skulle imorse. Gravid och fet.

Hon rör vid min själ

A whale eye in the sky

Drömtiden

Skördefest

Havets gåva på bordet. En smarrig barracuda. Vi måste se de gåvor som ges även om de är så här fula

 

Balans

Jupiter och Venus från fönstret

Från fönstret

Som månen

Som en silvermåne skimrade du så vackert vid ytan, lilla klumpfisk. Du utstrålande sådant lugn att det nästan kändes som om du svepte in mig i en meditation. Med havet som en spegel kunde jag se min reflektion, och såg djupt inom mig. Du väckte mig. Trots ett drömskt och sovande tillstånd. Tänk vad en liten fisk kan göra... liten och liten, du var nog lite över 1 meter.

Valborg - en tid av seger

Idag firas Valborg.

Jag läste på en annan blogg så vackert om en förening mellan kropp och ande idag. Kanske är just vad jag behöver just nu, efter allt som hänt. Nu går vi mot en kraftfull vår och jag behöver fortfarande läkning. Det känns fortfarande i kroppen. Kanske har jag inte sörjt färdigt. Det bubblar fortfarande inuti av känslor. Det är tufft att förlora någon, någon så liten och kär. Och det känns som om ingen här ser det. Mitt lilla ljus, min pärla kommer tillbaka en dag. Det vet jag.

Det finns inga Majbrasor här, ingen firar Valborg, sista april eller segerblot. Bara jag. Det känns lite ensamt. Ett litet ljus får räcka. Ett litet ljus. Alla ceremonier är helande, och en läkande process startas. En ny början. En seger över det som varit.

Semester i paradiset