Späckhuggare

För två år sedan såg jag två späckhuggare, nu fick jag se två till. Vilken lycka! Det var fler familjemedlemmar runt omkring, men vi såg två av dem, en hona och en hane. Det är något speciellt när man får se den stora, svarta ryggfenan klyva ytan. Det pirrar till liksom. Det inger respekt, det påminner en om att se sig omkring... granska sin omgiving, och tänka efter. Helt plötsligt börjar man se nya sidor hos personer i omgivingen, bra och dåliga. Späckhuggaren ger en röntgen syn, lögner och falskhet kommer fram, men också vänskap, tillit och skönhet. Allt förstärks. Det är en fantastisk verkligenhet som öppnas upp, det är härligt att se igenom folk, och bli medveten. Detta gör späckhuggaren. De ljuger inte. De lever i en värld av kärlek, omtanke, empati. Vi borde det, men det gör vi inte. Svartsjuka och avundsjuka finns alltid där, och vissa gör vadsom helst för att, inte själva lyckas, men att se till att andra misslyckas eller får det sämre. Hur dessa människor fungerar har jag svårt att förstå. Jag följer späckhuggarens väg, det är inte alltid lätt i orättvisa tider, men det enda man kan göra är att försöka vara en späckhuggare. Kram!

Den mäktiga ryggfenan

Hanen

Hanen

Honan

Hanen och honan