Hösten är en bra tid för inre reflektioner. Att se vår inre spegelbild. Ett enkelt sätt är genom meditation gå in i oss själva och föreställa oss en omgivning (hus, skog, fält) som respresenterar hur vi ser oss själva i vardagen. Jag jobbar ofta med en äng och beroende på hur ängen ser ut för tillfället vet jag vilka känslor jag döljer, hur jag mår på utsidan genom att kika på insidan, hur jag ser mig själv.
Hur är omgivning? Grön och frodig? Regn eller sol? Blåser det? Blixtrar det?
Är gräset viltvuxet och hemskt, viltvuxet men vackert, eller kanske klippt snorkort och kanske bränner solen det? Om du går runt lite, är marken torr eller blir du blöt om fötterna? Finns det känslor som vill virvla fram? Översvämning? Hur känns det?
Studera dig själv en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar